Annis nya liv

var precis vad jag gjorde imorse..
Känt mig låg och lättirriterad hela dagen.
När min jobbarkompis sa till mig att jag strålade trodde jag först det var ett skämt. Men jag hade försökt så innerligt att inte visa mitt dåliga humör att det antagligen slagit över så att jag verkade superglad. Det var jag inte...
Speciellt inte efter att jag fått höra att jag gjort ett dåligt jobb som lärarvikarie förra veckan. Känns inte så kul att veta att barnen inte uppskattade mig. Jag tyckte att jag gjorde mitt yttersta för att det skulle bli bra, men tydligen misslyckades jag fatalt. Nu funderar jag på hur det ska bli i framtiden. Ska jag säga nej om jag blir tillfrågad igen?
Jag är inte utbildad lärare och har aldrig haft ambition att bli det heller, men många har sagt tidigare att jag nog borde bli det eftersom jag är ganska bra på att undervisa. Nu funderar jag på om de sagt det bara för att vara snälla...

Skulle vilja göra något kul ikväll bara för att glömma allt och bli på bättre humör, men jag har tvättid och måste städa. 

I fredags pratade jag med min logoped på telefon. Hon sa att det fanns en risk att jag kommer att förlora mina hjälpmedel eftersom jag flyttat, men att hon skulle göra allt för att jag skulle få behålla dem. Hur ska jag klara mig utan min talsyntes Erik? 

Hade jag haft godis nu så hade jag tröstätit, men inte ens det har jag...
Får nöja mig med en Loka som smakar milkshake...