Annis nya liv

Det är ingen hemlighet att jag varit överviktig större delen av mitt liv. Det är heller ingen hemlighet att jag som barn blev mobbad för det. Jag var ett lätt byte och hade inget som helst självförtroende att stå upp för mig själv. 
Som 11-åring var min idol Robyn och jag drömde om att vara som hon, smal, snygg och med en cool stil. Så blev det aldrig... Jag hetsade mig själv att sluta äta och gick ner en del i vikt, men jag blev aldrig sådär smal som Robyn eller som mina vänner. 
Jag har alltid lidit av min vikt och känt att den hemmat mig både fysiskt och psykiskt. Att som barn drömma om en karriär inom musiken och samtidigt se sig själv som väldigt ful och tjock går inte ihop. Även om jag haft talang så hade jag aldrig vågat visa den för någon. Jag har levt ganska instängt på grund av mitt yttre.


Japp, jag extraknäckte som GB-gubbe en gång för länge sedan!
Humor har alltid varit ett sätt för mig att skydda mig!

Så när jag för 5 år sedan bestämde mig för att det fick räcka trodde jag att självförtroendet skulle följa med på köpet. Jag började träna stenhårt och kilona försvann sakta men säkert. Det tog mig 3 år att gå ner de 30 kilon jag bar runt på i onödan. Äntligen kunde jag ta på mig strumporna utan att bli andfådd, jag kunde cykla, springa, gå i trappor. Min livskvalité var helt klart så mycket bättre, men självförtroendet var detsamma. Trots all uppmärksamhet jag plötsligt fick både från vänner, familj och det motsatta könet ville inte min hjärna förstå att jag var vacker. 
Efter flytten till Stockholm och den chock det innebar har jag tyvärr gått upp hälften av de kilon jag kämpade för att förlora. Det har visat sig på min fysiska hälsa, men självförtroendet är fortfarande detsamma som för 5 år sedan, som för 2 år sedan, som det alltid har varit. Det är helt enkelt så att hur mycket jag än kämpar blir jag aldrig perfekt, jag får inte den där drömkroppen eftersom jag inte har de anlagen. Jag har alldeles för mycket hud för att få en slät mage och tonade armar och det skulle krävas en operation för att förändra detta. Är jag beredd att lägga mig under kniven för perfektion? Svaret är nej...  Istället har jag bestämt mig för att försöka leva ett så hälsosamt liv som möjligt och vara stolt över de framsteg jag gör inom träning. Hälsan är trots allt det viktigaste. Den bestämmer om du lever tills du är 100 eller om du dör imorgon. Utseendet försvinner med tiden. Precis som vi alla föds som söta små bebisar, dör vi(om vi har hälsan) som skrynkliga russin. Vad spelar då utseendet för roll?
Det jag dock har märkt med mitt hälsosamma liv är att självförtroendet faktiskt blir bättre. Ju större framsteg jag gör i löparspåret och ju mer hälsosamma maträtter jag lyckas få till, desto bättre mår jag och desto mer tycker jag om mig själv. Hur det fungerar vet jag inte men jag vet att träning utsöndrar kemiska substanser i hjärnan som får oss att må bättre, så på något sätt stärks självförtroendet av att leva hälsosamt.

Det gör ont i hela mig att läsa om den kritik Molly Sandén fått utstå för sin vikt. Antingen är folk arga på henne för att hon väger för mycket och borde gå ner minst 10 kilo för att passa in i musikbranschen, eller så är folk arga på henne för att de tycker att hon är smal och inte har rätt att stå upp för sin kropp eftersom hon är både smal och snygg. Kommentarerna hon fått på facebook och youtube är skrämmande. Avundsjukan är enorm. 
När jag såg hennes video till låten Freak blev jag överlycklig. Äntligen en ung tjej som vågar sätta ner foten. Det hade varit så enkelt för henne att bara gå ner de där 10 kilona och passa in i mallen. Ingen hade klandrat henne. Istället väljer hon att gå ut och säga att hon är stolt över sin kropp och tänker inte ändra på den. Nä varför skulle hon? Hon är otroligt vacker! Hon är dessutom hälsosamt rund om höfterna och har antagligen ett bmi som ligger inom vad som är normalt men troligtvis i den övre delen av spannet. Precis som jag gjorde för 2 år sedan när jag var som smalast. "Problemet" är att hon inte är tjock. Folk verkar vilja se tjocka eller rejält överviktiga människor som är stolta över sina kroppar. Varför? Varför ska man vara stolt över någonting som antagligen innebär en förtidig död? Varför ska man vara stolt över ett ohälsosamt ideal överhuvudtaget? Oavsett om du är för smal eller väger för mycket så är det ohälsosamt. Molly har en sund, hälsosam kropp och visar att hon är stolt över den. För det får hon skit! Mycket skit!
Av mig får hon beröm! Vi behöver fler som henne som visar att det är okej att se "normal" ut. Att 11-åriga tjejer inte behöver sträva efter att se supersmala ut eftersom alla kändisar är supersmala. Nu kan de istället sträva efter att se fullständigt "normala" och hälsosamma ut, precis som Molly.
Jag tänker inte hymla med att jag är emot övervikt. Jag var emot min egen och jag är emot andras, men det har inget med utseende att göra. Eftersom jag själv insett fördelarna med att leva hälsosamt vill jag så klart att alla andra också ska inse det. Visst kan man vara hälsosam och väga några kilon för mycket, men man kan inte vara tjock och hälsosam. Det går helt enkelt inte. Förr eller senare kommer kroppen säga ifrån, knäna eller ryggen kommer börja krångla, levern förfettas eller tarmarna få problem. 

Det krävs ingen hög utbildning för att leva hälsosamt, bara enkel matematik:

• Det du stoppar i dig måste du förbränna! 1-1 = 0
• Vill du gå ner i vikt måste du förbränna mer än vad du stoppar i dig. 1-2 = -1
• Vill du leva hälsosamt ska du undvika socker och dåliga fetter, äta mer grönt och stå över snabbmaten.
• Rör dig minst 30 minuter varje dag
• och framför allt: sluta bry dig om vad andra tycker!!!