0 Läs mer >>
För exakt ett år sedan hade jag nog precis packat in alla sakerna i mitt rum jag hyrde i Högdalen. Jag var spänd och förväntansfull. Lilla jag hade flyttat till den stora, läskiga staden Stockholm. Allt gick så fort. Från att jag tänkte tanken att kanske flytta till Stockholm till att jag faktiskt befann mig här gick på bara 2-3 månader. När allt var klart med jobbet hade jag knappt 3 veckor på mig att hitta ett boende, packa ihop allt jag ägde och flytta. Fortfarande kan jag känna att det gick lite för fort. Jag hann aldrig smälta idén och riktigt landa i tankarna innan jag var här. Det var speciellt tufft under våren när jag hade två jobb och båda slet och drog i mig. Jag kunde inte vara på två ställen samtidigt hur mycket jag än ville. Tankar om att flytta hem igen började bubbla upp, men när jag fick frågan om att stanna kvar på förskolan på heltid var det som en dröm gick i uppfyllelse. Det är det bästa, mest roliga och lärorika jobb jag haft. Varje dag får jag nya insikter och kunskaper. Jag har fantastiska kollegor och barnen är just nu det käraste jag har i min ensamma lilla bubbla.

Många gånger har jag tänkt tanken att flytta hem igen, men tyvärr verkar det inte vara någon mer än min familj och min bästa vän som saknar mig. Det räcker inte för att jag ska vilja tillbaka. Det var speciellt tufft efter mina 4 veckors semester då jag var hemma i Kumla. Jag kände inte direkt att någon saknade mig i Stockholm heller så det fanns liksom ingen plats som kändes rätt. Men idag är jag glad att jag återvände. Fortfarande har jag väldigt få vänner men jag har flyttat till ett fantastiskt trevligt litet kollektiv och lär känna nya människor hela tiden. Dessutom kan jag inte tänka mig en dag utan barnen på jobbet. Vilket blir extra jobbigt varje gång helgen kommer =)
 
I dagsläget finns det nog egentligen bara en sak som fattas mig för att livet ska kännas riktigt bra. Men jag lär mig sakta men säkert att leva utan den där tvåsamheten jag alltid längtat efter. Jag bor i världens ensammaste storstad så det är ju inte direkt så att jag är den enda på jorden som aldrig lyckas träffa någon.

Ett år har gått.. Jag har lärt mig så oerhört mycket dessa 365 dagar. Mer än vad jag kan sätta ord på. Och jag sänder en tanke och ett Tack till dem som gjorde det möjligt. Ni vet vilka ni är!! <3

Ett år har gått...

0 Läs mer >>
Sitter och googlar på olika sparalternativ för mina pengar. Blir inte riktigt klok och nästan gråhårig på kuppen. Hur gör man? Vad ska jag välja? Jag vill ha ett relativt säkert sparande men ändå få lite avkastning på köpet. Just nu har jag ett vanligt sparkonto hos min bank. Räntan är så låg att jag förra året lyckades skrapa ihop hela 4 kronor. Jippi! Sparade dock inte aktivt utan hade mer en liten nödbuffert ifall något oförutsett skulle hända. Nu när jag jobbar heltid och lever billigt vill jag satsa på ett sparande, men det är ju en djungel.
Jag har i varje fall ansökt om ett nytt bankkort som man får poäng på och som även har en kredit. Vet dock inte om jag kommer få det eftersom jag inte är tillsvidareanställd, men hoppas går ju.
Tanken är nu i varje fall att jag ska uppsöka en bank för att förhoppningsvis få lite råd om vart jag ska placera mina små korvören. Ja, för mycket blir det inte men i längden... Om några år kanske jag har handpenning till en lägenhet. Om några år, när jag förhoppningsvis har en tillsvidareanställning. 
På tal om pengar blev jag sugen på att köpa mig ett par nya skor. You just got to love shoes!!

Är det nu jag är vuxe...

0 Läs mer >>
Det har varit väldigt tomt och tyst här en längre tid. Egentligen finns det flera anledningar till detta men den främsta är att jag drabbats av skrivkramp. Jag skriver inte ens inköpslistor när jag ska till mataffären längre. Jo, det är sant!! Så illa är det.
Men så i fredags fick jag en glad överraskning på jobbet. Min gamla kollega och bollplank kom och hälsade på. Vi är båda slavar under pennan och har kunnat utbyta mycket ideer och erfarenheter med varandra, men så slutade hon innan semester eftersom hon kommit in på en utbildning till manusförfattare. Efter det har jag inte haft någon annan bolla alla tankar med och det har liksom blivit platt fall.
Nu kunde hon lyckligtvis ge mig lite tips och ideer om skrivkramp. Det viktigaste hon sa var nog att jag ska börja skriva vad som helst. Det behöver inte vara en novell eller en dikt utan bara jag skriver någonting. Så därför sitter jag nu här och skriver. Kanske kan jag återgå till mitt vanliga jag i små steg. Jag börjar här på bloggen!

Just nu är jag genomförkyld och har hostat massor inatt så jag är inte på topp idag, men ändå längtar jag till morgondagens jobb. Mitt jobb är det absolut bästa som finns och den glädje jag känner när jag träffar alla barn och mina kollegor har jag aldrig känt förut. Jag önskar så att alla människor fick chansen att ha ett sånt jobb.

För snart 2 månader sedan slutade jag snusa. Tror det är 6:e gången i ordningen under de 9 år jag varit slav under denna drog. Detta har medfört att jag inte riktigt är mig själv. Mitt humör svajar, mitt tålamod är sig inte likt och jag känner mig stundtals ganska låg. Det känns som att jag bär omkring på en massa ilska som jag inte vet vart jag ska rikta. Med hjälp av bloggen kanske jag kan bli av med lite av den. Jag ska i varje fall göra ett försök.
 
 
 

Skrivkramp och abstin...