Skrivkramp och abstinenser...
Det har varit väldigt tomt och tyst här en längre tid. Egentligen finns det flera anledningar till detta men den främsta är att jag drabbats av skrivkramp. Jag skriver inte ens inköpslistor när jag ska till mataffären längre. Jo, det är sant!! Så illa är det.
Men så i fredags fick jag en glad överraskning på jobbet. Min gamla kollega och bollplank kom och hälsade på. Vi är båda slavar under pennan och har kunnat utbyta mycket ideer och erfarenheter med varandra, men så slutade hon innan semester eftersom hon kommit in på en utbildning till manusförfattare. Efter det har jag inte haft någon annan bolla alla tankar med och det har liksom blivit platt fall.
Nu kunde hon lyckligtvis ge mig lite tips och ideer om skrivkramp. Det viktigaste hon sa var nog att jag ska börja skriva vad som helst. Det behöver inte vara en novell eller en dikt utan bara jag skriver någonting. Så därför sitter jag nu här och skriver. Kanske kan jag återgå till mitt vanliga jag i små steg. Jag börjar här på bloggen!
Just nu är jag genomförkyld och har hostat massor inatt så jag är inte på topp idag, men ändå längtar jag till morgondagens jobb. Mitt jobb är det absolut bästa som finns och den glädje jag känner när jag träffar alla barn och mina kollegor har jag aldrig känt förut. Jag önskar så att alla människor fick chansen att ha ett sånt jobb.
För snart 2 månader sedan slutade jag snusa. Tror det är 6:e gången i ordningen under de 9 år jag varit slav under denna drog. Detta har medfört att jag inte riktigt är mig själv. Mitt humör svajar, mitt tålamod är sig inte likt och jag känner mig stundtals ganska låg. Det känns som att jag bär omkring på en massa ilska som jag inte vet vart jag ska rikta. Med hjälp av bloggen kanske jag kan bli av med lite av den. Jag ska i varje fall göra ett försök.
Men så i fredags fick jag en glad överraskning på jobbet. Min gamla kollega och bollplank kom och hälsade på. Vi är båda slavar under pennan och har kunnat utbyta mycket ideer och erfarenheter med varandra, men så slutade hon innan semester eftersom hon kommit in på en utbildning till manusförfattare. Efter det har jag inte haft någon annan bolla alla tankar med och det har liksom blivit platt fall.
Nu kunde hon lyckligtvis ge mig lite tips och ideer om skrivkramp. Det viktigaste hon sa var nog att jag ska börja skriva vad som helst. Det behöver inte vara en novell eller en dikt utan bara jag skriver någonting. Så därför sitter jag nu här och skriver. Kanske kan jag återgå till mitt vanliga jag i små steg. Jag börjar här på bloggen!
Just nu är jag genomförkyld och har hostat massor inatt så jag är inte på topp idag, men ändå längtar jag till morgondagens jobb. Mitt jobb är det absolut bästa som finns och den glädje jag känner när jag träffar alla barn och mina kollegor har jag aldrig känt förut. Jag önskar så att alla människor fick chansen att ha ett sånt jobb.
För snart 2 månader sedan slutade jag snusa. Tror det är 6:e gången i ordningen under de 9 år jag varit slav under denna drog. Detta har medfört att jag inte riktigt är mig själv. Mitt humör svajar, mitt tålamod är sig inte likt och jag känner mig stundtals ganska låg. Det känns som att jag bär omkring på en massa ilska som jag inte vet vart jag ska rikta. Med hjälp av bloggen kanske jag kan bli av med lite av den. Jag ska i varje fall göra ett försök.
