På min väg till jobbet kommer jag in på T-centralen och slås av alla människor som rusar fram, stressade och med sammanbitna ansikten. Jag får kämpa för att ta mig över till vänsterfilen. För nåde den som går i fel fil i rusningstrafik. Värre tjurrusning får man leta länge efter.
Jag känner själv hur stressen kommer över mig trots att jag inte ens har bråttom, men det liksom smittar av sig. Hur blev det såhär?
Om stressen nu så påtagligt smittar, kan även ett motsatt beteende smitta?
Om jag börjar gå riktigt långsamt och med ett leende på läpparna kommer jag att starta en epidemi då? Eller blir det Plingplong-taxi nästa.
Jag bestämmer mig för att testa när tåget når Ropsten. Kliver långsamt ut ur tåget med ett stort leende på läpparna. Det känns konstigt, onaturligt och snudd på läskigt. Min blick söker febrilt runt i jakt på bekräftelse att jag lyckats. Inget! Det enda som möter mig är nedböjda huvuden som maniskt irrar fram. Inte en enda blick, inte ett enda ögonpar möter mig. Hur ska jag då kunna förändra världen?
Jag sällar mig till massorna och går modstulen till bussen.
Hur ska lilla jag kunna förändra världen när ingen ens märker mig?
Det är Thanksgiving i Amerika. Kanske borde vi också fira den. För att påminna oss om allt vi har att vara tacksamma för.
-Du stressade människa som rusar mot ditt jobb, ja just du!! Du har ett jobb!! Du har en inkomst! Du har två ben att rusa fram på. Du har kläder på kroppen och, av allt att döma, mat på bordet! Ett leende kostar dig ingenting!!
Kampen fortsätter!
/Anni mot världen 0-1
Matematik är inte min starka sida, ändå är rubriken en ekvation!? (Heter det ekvation?)
4:an står för att jag bott just 4 år i världens bästa stad!
Första 1:an står för att jag bott i min underbara lägenhet 1 år.
Andra 1:an står för att jag varit tillsammans med världens bästa Mackan i 1 år den 30 november.
Det går bra nu!!
Kanske börjar jag blogga igen, vet inte, men jag är sugen!
4+1+1
Så mjuk och fluffig
Med kuddar av dun,
slitna fjädrar
Och små, små fjun
Ett täcke av fåglar
vars vingar har slagit
I himlen de flaxat, flugit och farit
Tyget är sytt av maskiner som dånat
från bomull som människan
av naturen har lånat
Denna plats är min fristad i nöd
Där jag kan samla tankar
som funnit glöd
Men också vila, sova och drömma
För att paniken och stressen
i vardagen glömma
Du bara står där i vått och torrt
Även om jag en längre tid har rest bort
När jag återvänder finns du alltid kvar
Du är nog bland det bästa jag har
Det är många timmar jag spenderat i dig
Om du ändå vore människa
Det skulle glädja mig
Min säng, min säng
Min underbara säng
Att sova i dig
är
som att sova på
En sommaräng
En dikt jag skrev som en skoluppgift i Svenskan i gymnasiet. Passar ganska bra för hur jag känner för min nya säng!!
Ode to säng
Det är väl aldrig för sent antar jag, att uppfylla en gammal dröm.
Jag har älskat att sjunga så länge jag kan minnas. Som barn var drömmen att bli professionell sångerska. Men min scenskräck har alltid satt käppar i hjulet för mig och jag har nog aldrig riktigt trott att det går att göra något åt. Men efter lite googlande inser jag att det finns lektioner för sånt. Svindyra sådana!! Men det kanske är värt det för att jag ska kunna göra det jag alltid älskat. Så nu har jag skickat ut en mailförfrågan till en sångpedagog för att se vad det skulle kosta att ta några lektioner och kanske bli av med skräcken.
Om jag någonsin igen får frågan att sjunga på ett bröllop vill jag kunna göra det och verkligen glädjas och njuta av stunden och inte som nu, mest uppleva det som plågsamt. Så jag hoppas att det inte blir allt för dyrt. Detta är något jag verkligen vill göra!
Jag har älskat att sjunga så länge jag kan minnas. Som barn var drömmen att bli professionell sångerska. Men min scenskräck har alltid satt käppar i hjulet för mig och jag har nog aldrig riktigt trott att det går att göra något åt. Men efter lite googlande inser jag att det finns lektioner för sånt. Svindyra sådana!! Men det kanske är värt det för att jag ska kunna göra det jag alltid älskat. Så nu har jag skickat ut en mailförfrågan till en sångpedagog för att se vad det skulle kosta att ta några lektioner och kanske bli av med skräcken.
Om jag någonsin igen får frågan att sjunga på ett bröllop vill jag kunna göra det och verkligen glädjas och njuta av stunden och inte som nu, mest uppleva det som plågsamt. Så jag hoppas att det inte blir allt för dyrt. Detta är något jag verkligen vill göra!
Bjuder på videon från genrepet till syrrans bröllop och hoppas att ni är snälla mot mig!! Jag vet att det blir lite fel men det är inte lätt när man är fylld av ren och skär skräck!!
Insikter...
Jag har varit så upptagen med flyttandet att jag glömt bort att fira att mitt liv i Stockholm fyllt tre år!!
Det känns helt galet att det gått tre år redan. Jag minns det som igår, all ångest, panik och ågren. Den är borta nu =)
Mycket har hänt de här tre åren, både bra och dåligt men mest bra faktiskt och jag ångrar det inte en sekund. Att flytta hit var det bästa jag gjort. Även om jag ibland drabbas av ensamhet och hemlängtan.
Det känns helt galet att det gått tre år redan. Jag minns det som igår, all ångest, panik och ågren. Den är borta nu =)
Mycket har hänt de här tre åren, både bra och dåligt men mest bra faktiskt och jag ångrar det inte en sekund. Att flytta hit var det bästa jag gjort. Även om jag ibland drabbas av ensamhet och hemlängtan.
Har nu flyttat till en alldeles egen lägenhet som jag får bo i så länge jag vill och äntligen har jag mina egna saker. Jag vaknar varje morgon i min egen säng och slipper känna ångest över att jag när som helst kan bli utslängd och hamna på gatan. Bara det är värt att firas!!
Så det får nog bli kombinerad inflyttningsfest och treårsfest!!
Måste bara komma i ordning först!
Så det får nog bli kombinerad inflyttningsfest och treårsfest!!
Måste bara komma i ordning först!
3 år för sjutton!!
Natten till igår vaknade jag dock av att min egen TV satt igång sig själv 😵
Är jag föremål för en TV-tittande poltergeist tro? Eller har jag bara otur med det tekniska?
Det här med att sova själv är ivf inte min grej!! 😁
TVn är besatt!!
Idag för exakt ett år sedan besökte jag Sjätte tunnan i Gamla stan för första gången. Jag skulle på "dejt" med en kille men det slutade med att jag föll pladask för hans vän istället. Ödets ironi!
Jag önskar att jag kunde säga att jag ångrar att jag gick dit, att jag ångrar hela det senaste året och all hjärtesorg det fört med sig. Men faktum är att på många sätt har det senaste året varit det bästa någonsin.
Förutom Thailandsresan som var det mest fantastiska jag gjort, så har jag fått ett gäng nya vänner.
Hade jag inte gått till Sjätte tunnan den kvällen hade jag inte haft dessa fantastiska människor i mitt liv.
Framför allt Rickard och Sofia, ni är så jäkla fina!! <3
Jag önskar att jag kunde säga att jag ångrar att jag gick dit, att jag ångrar hela det senaste året och all hjärtesorg det fört med sig. Men faktum är att på många sätt har det senaste året varit det bästa någonsin.
Förutom Thailandsresan som var det mest fantastiska jag gjort, så har jag fått ett gäng nya vänner.
Hade jag inte gått till Sjätte tunnan den kvällen hade jag inte haft dessa fantastiska människor i mitt liv.
Framför allt Rickard och Sofia, ni är så jäkla fina!! <3
Men just idag känns det lite tungt och jag antar att det måste få göra det!
Snart börjar ett nytt kapitel i mitt liv och jag har mycket att se fram emot. Är så tacksam för de människor som hjälpt mig på vägen. Jag tror helt klart att jag kommer ta mig ur det här starkare än någonsin. Det tar bara lite tid.
Idag är en dålig dag, men imorgon går solen upp igen...
Ödets ironi...
Jag har varit deckad i förkylning sedan i lördagskväll. Inatt vaknade jag vid 3.00 av jordens oväder. Regnet smattrade på rutan och det mullrade av åska. Tror jag? Ingen annan verkar ha märkt det! Men det väckte mig och jag kunde inte somna om så jag låg och lyssnade på en ljudbok som heter "Jag älskar dig inte" och handlar om en kvinna som blir lämnad av sin man. Upplyftande? Nä inte alls. Måste börja lyssna på mer glädjande ljudböcker. När väckarklockan ringde 05.30 hade jag fortfarande inte somnat om så det blev väl ungefär 3 timmars sömn inatt.
Jobbdagen gick dock bra och det var otroligt skönt att vara tillbaka och få ockupera hjärnan med annat än sorgsenhet.
Efter jobbet var en kille här och tittade på lägenheten som jag hyr i andra hand. Han var väldigt intresserad vilket känns bra. Det kommer kännas tungt att lämna detta område men jag längtar efter att få vakna i en egen säng och känna att jag kommer hem till mig och inte till någon annan. Det kan nog vara en orsak till varför jag sover så dåligt. Det känns inte riktigt tryggt att bo hos någon annan fast ändå ensam.
Trots förkylningen och minimal sömn hade jag alldeles för mycket energi i kroppen så jag avslutade kvällen med ett yoga-pass. Jag älskar verkligen att ha träningsvideos så att jag kan träna hemma när andan faller på. Helst hade jag gått ut men det började mörkna och det är inte direkt min favorittid på dygnet att vara ute själv.
Jobbdagen gick dock bra och det var otroligt skönt att vara tillbaka och få ockupera hjärnan med annat än sorgsenhet.
Efter jobbet var en kille här och tittade på lägenheten som jag hyr i andra hand. Han var väldigt intresserad vilket känns bra. Det kommer kännas tungt att lämna detta område men jag längtar efter att få vakna i en egen säng och känna att jag kommer hem till mig och inte till någon annan. Det kan nog vara en orsak till varför jag sover så dåligt. Det känns inte riktigt tryggt att bo hos någon annan fast ändå ensam.
Trots förkylningen och minimal sömn hade jag alldeles för mycket energi i kroppen så jag avslutade kvällen med ett yoga-pass. Jag älskar verkligen att ha träningsvideos så att jag kan träna hemma när andan faller på. Helst hade jag gått ut men det började mörkna och det är inte direkt min favorittid på dygnet att vara ute själv.
Jag är fortfarande inte trött men ska nog ändå försöka bädda ner mig själv. Det blir en tidig och mycket lång dag imorgon. Föräldramöte står på agendan efter jobbet!
Puss och god natt
Puss och god natt
För mycket energi...
Så de så...
Jag har märkt att sedan X lämnade mig och jag började skriva om det här och på Facebook så har mitt vänner-antal minskat. Det känns lite märkligt att när man behöver dem som mest så försvinner människorna omkring en. Inte alla dock! Jag har många fina människor kvar som jag vet bryr sig.
Men ingen orkar med någon som ältar, trots att det är just det jag behöver få göra. Det jag behöver allra mest är en axel att gråta mot, någon som aldrig tröttnar på att lyssna, men ingen knackar direkt på min dörr. Så att skriva om det har varit en hjälp för mig, men om det innebär att människor tar avstånd från mig så är det väl lika bra att sluta. Kanske är det så att det påminner för mycket om deras egna erfarenheter i ämnet så därför tar de avstånd istället för att dela med sig av erfarenheterna. Jaja...
Men ingen orkar med någon som ältar, trots att det är just det jag behöver få göra. Det jag behöver allra mest är en axel att gråta mot, någon som aldrig tröttnar på att lyssna, men ingen knackar direkt på min dörr. Så att skriva om det har varit en hjälp för mig, men om det innebär att människor tar avstånd från mig så är det väl lika bra att sluta. Kanske är det så att det påminner för mycket om deras egna erfarenheter i ämnet så därför tar de avstånd istället för att dela med sig av erfarenheterna. Jaja...
Jag kanske börjar skriva igen när jag mår bra och inte trampar på någons tår eller nåt...
Eller om vänner-antalet fortsätter sjunka, då vet jag ju att det bara var mig det var fel på och inte det jag skriver =D (ironi kallas det)
Vännerna flyr fältet
Jag fick ett brev för någon vecka sedan från något som heter LifeGene. Jag var slumpmässigt utvald för att genomgå en genomfattande hälsoundersökning till någon slags forskning som bland annat Karolinska institutet står bakom. Detta innebär en väldans massa frågeformulär samt blodprover, urinprov och annat som talar om min hälsostatus. Om jag tackar ja till att vara med kommer jag få genomgå detta var tionde år och då få svar varje gång på hur min hälsostatus ser ut. Jag tyckte det lät ganska bra så jag tackade ja. Det skadar ju liksom inte och jag får veta hur min hälsa ser ut utan att behöva betala en spänn.
Idag är jag hemma sjuk från jobbet så jag tänkte att jag börjar väl fylla i alla dessa formulär. Det är nog 15-20 formulär som ska fyllas i via en hemsida så det tar sin tid. Tänkte dock inte på att jag inte direkt är på topp just nu och kanske inte borde svara på frågor om hur jag mår. Nu sitter jag här skitdeprimerad efter att ha behövt fylla i rutan "Singel" istället för att få fylla i sambo. Det känns förjävligt. Det gör så obeskrivligt ont att försöka inse att jag är ensam igen. Speciellt som jag får det uppkört i ansiktet av varannan fråga. Snart kommer jag till formuläret om sex och samlevnad. Behöver jag tala om att det kommer göra ont att fylla i? Det borde finnas en ruta där man kryssar i "Obefintligt" och sen bara går vidare till nästa formulär.
Idag är jag hemma sjuk från jobbet så jag tänkte att jag börjar väl fylla i alla dessa formulär. Det är nog 15-20 formulär som ska fyllas i via en hemsida så det tar sin tid. Tänkte dock inte på att jag inte direkt är på topp just nu och kanske inte borde svara på frågor om hur jag mår. Nu sitter jag här skitdeprimerad efter att ha behövt fylla i rutan "Singel" istället för att få fylla i sambo. Det känns förjävligt. Det gör så obeskrivligt ont att försöka inse att jag är ensam igen. Speciellt som jag får det uppkört i ansiktet av varannan fråga. Snart kommer jag till formuläret om sex och samlevnad. Behöver jag tala om att det kommer göra ont att fylla i? Det borde finnas en ruta där man kryssar i "Obefintligt" och sen bara går vidare till nästa formulär.
Idag är det i varje fall Dag 7. Känns det lättare? Inte ett j*vla dugg faktiskt. Jag vill fortfarande höra av mig hela tiden och hittar massa bra anledningar till att göra det, men stoppar mig i sista stund. Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att inse att han inte vill veta av mig mer. Det är ju han som valt bort mig!! Men det går inte in i min primitiva lilla hjärna. GAHH!!
Det känns som att det senaste året är totalt ogjort, utraderat. Men det vill inte jag för det har varit det bästa året i mitt liv. Jag vill och kommer aldrig kunna glömma Thailand och allt annat roligt jag gjort i år. Men just nu känns det tungt att minnas.. Alla bilder, oavsett om jag raderar dem så finns de kvar i mitt huvud.
Det känns som att det senaste året är totalt ogjort, utraderat. Men det vill inte jag för det har varit det bästa året i mitt liv. Jag vill och kommer aldrig kunna glömma Thailand och allt annat roligt jag gjort i år. Men just nu känns det tungt att minnas.. Alla bilder, oavsett om jag raderar dem så finns de kvar i mitt huvud.
Nu i efterhand är jag i varje fall glad att jag åkte ensam till Thailand. Annars hade även det minnet varit förstört.
LifeGene och obekväma...
Lakan, handdukar och en filt vi brukade mysa under... Nu är sista minnena påväg att tvättas bort. Inte för att jag inte kommer att minnas mer men jag kommer inte längre kunna känna hans doft, veta att hans hud varit i kontakt med mina lakan. Filten jag köpte för att vi skulle kunna mysa framför TVn kommer inte längre dofta av honom.
Det känns vemodigt och gör ont. En del av mig vill hålla kvar vid alla minnen i tron att han kommer tillbaka, men förnuftet säger nej och för en gångs skull har jag lyssnat till det.
Det är dags att gå vidare, hur ont det än gör. Jag vill inte fastna, inte stå still och stampa i känslor som ändå inte gör mig gott.
Men smärtan finns ändå kvar. Om han bara brytt sig om mig tillräckligt, om han bara hade frågat hur jag mår. Om.. Om.. Om... Vill inte älta men ändå hamnar jag där hela tiden. Tänk om allt varit annorlunda.. Tänk om jag inte varit jag... Men det är ju mig han borde älskat. Det är mig han borde vilja vakna med varje morgon. Jag kan inte vara någon annan, ändå vill jag tillbaka.
Om jag ändå inte varit så naiv...
Tvättar bort minnena....
Nyss hemkommen från ett barnkalas och känner mig ganska så trött. Det blev lite för sent igår och jag är definitivt förkyld idag! Men fy så kul jag har haft det.
Jag blev väldigt väl mottagen på kalaset och det kändes inte ett dugg konstigt vilket jag var rädd för eftersom jag var bjuden i egenskap av barn som ett av barnen men samtidigt är jag deras pedagog och vuxen. Jag tycker ändå att jag skötte mig bra och hann både leka med barnen och socialisera med övriga vuxna. Jag kände mig betydelsefull och viktig för en stund. Jag blev också oerhört rörd när de bakat en marängtårta som jag kunde äta. Jag var helt inställd på att inte äta något på kalaset eftersom jag inte sagt något om min glutenintolerans men födelsedagsbarnet hade stenkoll och hade talat om för mamma och pappa att det var absolut viktigt att Anni kunde äta tårtan. Så oerhört fina människor det finns! Och barn framför allt!
Precis som sig bör på ett kalas så fanns det självklart fiskedamm och även där var jag inräknad vilket var så gulligt.
Precis som sig bör på ett kalas så fanns det självklart fiskedamm och även där var jag inräknad vilket var så gulligt.
Jag fck lite flashbacks från när jag jobbade på Childrens museum med barnkalas på lördagarna när jag gick i gymnasiet. Det var fantastiskt kul och födde en tanke om att jag kanske kunde skaffa mig nåt liknande extraknäck nu. Eller så gör jag som jag tänkt tidigare, börjar extraknäcka som barnvakt. Det vore kul med lite extra inkomst faktiskt!
Barnsliga jag!
Jag kände redan igår när jag vaknade att halsen var lite ansträngd men försökte ignorera det så gott jag kunde. Men det går tydligen inte att ignorera bort en förkylning för idag känns det ännu värre. Något jag absolut inte vill är att behöva ligga hemma och vara sjuk, för då kommer jag definitivt att tänka en massa och bli ledsen. Jag tycker det fungerar ganska bra så länge jag håller igång och gör saker.
Igår var jag ute med en vän som jag lärde känna i Thailand. Det var riktigt trevligt och vi snackade mest bara skit om karlar vilket jag kände att jag behövde. Det är befriande på något sätt. De flesta jag känner lever i lyckliga parförhållanden och har nog inte så stor förståelse för hur jag mår just nu, "Mister du en står dig tusen åter". Morr....
Idag ska jag i varje fall pallra mig iväg på barnkalas och sen får jag se om jag måste bädda ner mig själv i sängen eller om jag orkar gå ut ikväll med. Hellst skulle jag ligga i en soffa och mysa med en bra film, men inte ensam... Jag har för övrigt inte ens en soffa att mysa i så det skiter sig ändå. Men det är nog lättare att köpa en soffa än att hitta någon att mysa med i den. =( Jaja... Varför ska livet vara enkelt för?
Det är för övrigt dag 5 idag och jag har fortfarande inte hört av mig, men det var så sjukt nära igår. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag lyckades stoppa mig själv, men jag gjorde det! Bra jobbat säger jag och klappar mig själv på axeln! Fast så mycket lättare känns det inte...
Det är för övrigt dag 5 idag och jag har fortfarande inte hört av mig, men det var så sjukt nära igår. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag lyckades stoppa mig själv, men jag gjorde det! Bra jobbat säger jag och klappar mig själv på axeln! Fast så mycket lättare känns det inte...
Snor... och alltings ...
I vilket fall som helst slängde jag mig genast på telefonen för nu hade jag ju en bra anledning att höra av mig.
Jag vaknade innan han hann svara...
Nu är jag ganska övertygad om att jag inte har något som tillhör X men skulle jag hitta något i gömmorna så hoppas jag verkligen att jag kan motstå frestelsen och åtminstone vänta tills han saknar det och hör av sig. Men jag känner nog mig själv lite för väl för att tro att jag skulle kunna hindra mig.
Verkliga drömmar
Dag 3 av mina 60 dagar utan att ha någon som helst kontakt med X. Går det bra? Jag har ju i varje fall inte misslyckats med uppgiften, men det är inte enkelt. Jag tänker ofta på vad jag skulle vilja säga eller skriva. Problemet är nog främst att jag tänker ut saker jag vill säga för att få honom tillbaka, få honom att ändra sig och börja älska mig igen, men det lär ju inte hända. Som det stod i bloggen jag läser "Hade han ändrat sig så hade han gjort det redan". En vän tipsade mig om att skriva en lista på allt negativt med X och jag har faktiskt tänkt den tanken själv, för det finns en del, men jag är nog inte mogen för det än. Just nu vill jag bara vara ledsen och drömma om att han kommer tillbaka (helst på en vit häst och iklädd skinande rustning). Jag är inte riktigt redo än att inse att det aldrig kommer att bli vi och att de där 60 dagarna kanske blir till en evighet.
Just nu har jag ett enormt behov av att göra av med energi men jag finner inget bra sätt. Helst av allt vill jag springa tills jag nästan stupar, dock vågar jag inte springa ensam på kvällarna och springa på ett löpband ger liksom inte samma effekt. BodyCombat var dock ganska effektivt förutom att träningsvärken är fruktansvärd. Imorse gick jag till jobbet för att få ur mig det värsta. Det blir nog en rask promenad imorgon också innan jobbet. Frisk luft och bra musik är ändå ganska bra medicin. Kom på mig själv med att gå och sjunga med i musiken när jag gick och var ganska glad att klockan var så pass att jag var tämligen ensam hela vägen. Måste ha sett ganska knasigt ut =)
Just nu har jag ett enormt behov av att göra av med energi men jag finner inget bra sätt. Helst av allt vill jag springa tills jag nästan stupar, dock vågar jag inte springa ensam på kvällarna och springa på ett löpband ger liksom inte samma effekt. BodyCombat var dock ganska effektivt förutom att träningsvärken är fruktansvärd. Imorse gick jag till jobbet för att få ur mig det värsta. Det blir nog en rask promenad imorgon också innan jobbet. Frisk luft och bra musik är ändå ganska bra medicin. Kom på mig själv med att gå och sjunga med i musiken när jag gick och var ganska glad att klockan var så pass att jag var tämligen ensam hela vägen. Måste ha sett ganska knasigt ut =)
Nu är det i varje fall klart att jag kommer att hoppa fallskärm. Istället för den där fiskeresan jag köpte till mig och X bytte jag till ett fallskärmshopp och en skönhetsbehandling. Jojo nu ska jag skämmas bort =D
Behöver dock någon som följer med mig. Dels för att jag inte tror att jag tar mig ut till flygplatsen själv men också för att det vore så kul om någon ville följa med mig och stötta, men ingen verkar nappa =( Så jag har inte riktigt vågat boka ett datum än. I värsta fall får jag vänta till våren eftersom de har uppehåll november-mars. Förstår inte att ingen vill se på när jag störtar mot marken 200 km i timmen. Det är väl jättespännande?!
Det blir ivf ännu en sak att bocka av på min Bucket list!
Måste fylla på den med lite fler punkter då jag klarat av rätt många de senaste tre åren:
Flytta till Stockholm
Få Fast anställning
Prova på klättring
Åka till Thailand
Prova dykning
Skaffa en sleeve
Hoppa fallskärm
Det finns en del kvar att göra(men det är hemligt) men fallskärmshoppning är nog det jag alltid bävat för mest! Ska bli spännande!
Behöver dock någon som följer med mig. Dels för att jag inte tror att jag tar mig ut till flygplatsen själv men också för att det vore så kul om någon ville följa med mig och stötta, men ingen verkar nappa =( Så jag har inte riktigt vågat boka ett datum än. I värsta fall får jag vänta till våren eftersom de har uppehåll november-mars. Förstår inte att ingen vill se på när jag störtar mot marken 200 km i timmen. Det är väl jättespännande?!
Det blir ivf ännu en sak att bocka av på min Bucket list!
Måste fylla på den med lite fler punkter då jag klarat av rätt många de senaste tre åren:
Flytta till Stockholm
Få Fast anställning
Prova på klättring
Åka till Thailand
Prova dykning
Skaffa en sleeve
Hoppa fallskärm
Det finns en del kvar att göra(men det är hemligt) men fallskärmshoppning är nog det jag alltid bävat för mest! Ska bli spännande!