LifeGene och obekväma frågor

Jag fick ett brev för någon vecka sedan från något som heter LifeGene. Jag var slumpmässigt utvald för att genomgå en genomfattande hälsoundersökning till någon slags forskning som bland annat Karolinska institutet står bakom. Detta innebär en väldans massa frågeformulär samt blodprover, urinprov och annat som talar om min hälsostatus. Om jag tackar ja till att vara med kommer jag få genomgå detta var tionde år och då få svar varje gång på hur min hälsostatus ser ut. Jag tyckte det lät ganska bra så jag tackade ja. Det skadar ju liksom inte och jag får veta hur min hälsa ser ut utan att behöva betala en spänn.

Idag är jag hemma sjuk från jobbet så jag tänkte att jag börjar väl fylla i alla dessa formulär. Det är nog 15-20 formulär som ska fyllas i via en hemsida så det tar sin tid. Tänkte dock inte på att jag inte direkt är på topp just nu och kanske inte borde svara på frågor om hur jag mår. Nu sitter jag här skitdeprimerad efter att ha behövt fylla i rutan "Singel" istället för att få fylla i sambo. Det känns förjävligt. Det gör så obeskrivligt ont att försöka inse att jag är ensam igen. Speciellt som jag får det uppkört i ansiktet av varannan fråga. Snart kommer jag till formuläret om sex och samlevnad. Behöver jag tala om att det kommer göra ont att fylla i? Det borde finnas en ruta där man kryssar i "Obefintligt" och sen bara går vidare till nästa formulär.
 
Idag är det i varje fall Dag 7. Känns det lättare? Inte ett j*vla dugg faktiskt. Jag vill fortfarande höra av mig hela tiden och hittar massa bra anledningar till att göra det, men stoppar mig i sista stund. Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att inse att han inte vill veta av mig mer. Det är ju han som valt bort mig!! Men det går inte in i min primitiva lilla hjärna. GAHH!! 
Det känns som att det senaste året är totalt ogjort, utraderat. Men det vill inte jag för det har varit det bästa året i mitt liv. Jag vill och kommer aldrig kunna glömma Thailand och allt annat roligt jag gjort i år. Men just nu känns det tungt att minnas.. Alla bilder, oavsett om jag raderar dem så finns de kvar i mitt huvud. 
 
 
Nu i efterhand är jag i varje fall glad att jag åkte ensam till Thailand. Annars hade även det minnet varit förstört.
 

Kommentera här: