Jag vet, jag vet, det här med bloggen går inte så bra. Energin har inte infunnit sig än, men snart är våren här och då, då kommer den.Som ett brev på posten kommer adrenalinet börja pumpa i mina ådror. Jag bara vet det...
Den senaste tiden har varit ganska tuff. Jag har blivit påmind om den tuffaste tiden i mitt liv. Min barndom som förstördes av andra människor.
För två veckor sedan ställde sig en 13-årig tjej på spåret i Kumla. Hon hade blivit mobbad under flera års tid och spiken i kistan blev ett vidrigt äckel som försökte utnyttja henne sexuellt. Hon hade fått nog. När tåget kom befriades hon från sina plågoandar. Det var hennes sista utväg. De få som känner mig nära vet att det är precis så mitt liv såg ut. Jag var i samma ålder, det var samma stad men ett helt annat årtionde.
Den senaste tiden har varit ganska tuff. Jag har blivit påmind om den tuffaste tiden i mitt liv. Min barndom som förstördes av andra människor.
För två veckor sedan ställde sig en 13-årig tjej på spåret i Kumla. Hon hade blivit mobbad under flera års tid och spiken i kistan blev ett vidrigt äckel som försökte utnyttja henne sexuellt. Hon hade fått nog. När tåget kom befriades hon från sina plågoandar. Det var hennes sista utväg. De få som känner mig nära vet att det är precis så mitt liv såg ut. Jag var i samma ålder, det var samma stad men ett helt annat årtionde.
Det känns som ett hån mot mig och alla andra som någonsin blivit mobbade att inget har hänt sedan jag själv var i den sitsen. Jag fick ingen hjälp då och Linn fick ingen hjälp nu. Samma stad, samma politiska styre, inget har hänt..
Jag pratade med min mamma förra helgen. Hon sade att hela Kumla är i upplösningstillstånd. Alla pratar om det. Alla känner nån som känner nån. Så även jag, tydligen...
Nästa vecka stundar påsken och jag ska åka hem. Hem till min barndoms stad. Jag vill inte... Jag blir påmind allt för mycket om den uppväxt jag borde ha haft men som människor tog ifrån mig. Förhoppningsvis har väl människor fått annat att prata om. Men för mig blir resan hem en resa tillbaka i tiden. Jag känner redan nu hur tufft det kommer att bli. Jag har inte haft någon här i Stockholm att prata med om det som hänt. Jag har hållt allt för mig själv... Jag kommer att behöva ventilera, jag kommer att behöva min mammas famn...
För mig och för alla andra som någon gång blivit utsatta för andra människors hat och ilska vill jag bara säga: Det får vara nog nu!!! Vi ska inte behöva läsa om sånt här och bli påminda om vår egen utsatthet. Vi ska istället få tänka att ja vilken tur barnen idag har som får växa upp i en tid utan mobbing och utsatthet. Det var annat på min tid...
Jag ber att detta får ett slut nu, för min skull, för Linns skull och för alla andra utsatta barns skull.
Jag pratade med min mamma förra helgen. Hon sade att hela Kumla är i upplösningstillstånd. Alla pratar om det. Alla känner nån som känner nån. Så även jag, tydligen...
Nästa vecka stundar påsken och jag ska åka hem. Hem till min barndoms stad. Jag vill inte... Jag blir påmind allt för mycket om den uppväxt jag borde ha haft men som människor tog ifrån mig. Förhoppningsvis har väl människor fått annat att prata om. Men för mig blir resan hem en resa tillbaka i tiden. Jag känner redan nu hur tufft det kommer att bli. Jag har inte haft någon här i Stockholm att prata med om det som hänt. Jag har hållt allt för mig själv... Jag kommer att behöva ventilera, jag kommer att behöva min mammas famn...
För mig och för alla andra som någon gång blivit utsatta för andra människors hat och ilska vill jag bara säga: Det får vara nog nu!!! Vi ska inte behöva läsa om sånt här och bli påminda om vår egen utsatthet. Vi ska istället få tänka att ja vilken tur barnen idag har som får växa upp i en tid utan mobbing och utsatthet. Det var annat på min tid...
Jag ber att detta får ett slut nu, för min skull, för Linns skull och för alla andra utsatta barns skull.