Vännerna flyr fältet
Jag har märkt att sedan X lämnade mig och jag började skriva om det här och på Facebook så har mitt vänner-antal minskat. Det känns lite märkligt att när man behöver dem som mest så försvinner människorna omkring en. Inte alla dock! Jag har många fina människor kvar som jag vet bryr sig.
Men ingen orkar med någon som ältar, trots att det är just det jag behöver få göra. Det jag behöver allra mest är en axel att gråta mot, någon som aldrig tröttnar på att lyssna, men ingen knackar direkt på min dörr. Så att skriva om det har varit en hjälp för mig, men om det innebär att människor tar avstånd från mig så är det väl lika bra att sluta. Kanske är det så att det påminner för mycket om deras egna erfarenheter i ämnet så därför tar de avstånd istället för att dela med sig av erfarenheterna. Jaja...
Men ingen orkar med någon som ältar, trots att det är just det jag behöver få göra. Det jag behöver allra mest är en axel att gråta mot, någon som aldrig tröttnar på att lyssna, men ingen knackar direkt på min dörr. Så att skriva om det har varit en hjälp för mig, men om det innebär att människor tar avstånd från mig så är det väl lika bra att sluta. Kanske är det så att det påminner för mycket om deras egna erfarenheter i ämnet så därför tar de avstånd istället för att dela med sig av erfarenheterna. Jaja...
Jag kanske börjar skriva igen när jag mår bra och inte trampar på någons tår eller nåt...
Eller om vänner-antalet fortsätter sjunka, då vet jag ju att det bara var mig det var fel på och inte det jag skriver =D (ironi kallas det)