Jag har en pitol!!!
-Jag har en pitol och nu suter jag dej!!! säger 3-åringen och viftar glatt med en pinne mot mig.
Jag har jobbat på förskolan i veckan. Måndag-onsdag var jag där från 8.30-13.30. Eftermiddagarna spenderade jag som vanligt på fritids. Det blev väldigt långa dagar och jag tror tyvärr att jag måste lära mig att säga nej. Inte så mycket för nej-sägandets skull utan för att jag inte mår bra och gör inte ett bra jobb när jag är utarbetad och jobbar över 8 timmar om dagen. Problemet är att det är så fantastiskt roligt! Att vara på förskolan är bland det bästa jag vet. Jag har nog aldrig känt mig så omtyckt som när jag är där. Barnen sliter och drar i mig från alla håll för att få leka med just mig, och personalen är alltid glad och trevlig.
Det är inget fel på skolans personal, de är också glada och trevliga för det mesta, men det märks att det är lite mer tungarbetat. Jag får ofta känslan att de är lite trötta och skulle behöva en energiboost, men vart ska man få den ifrån? Inte ens solen verkar hjälpa.
Förutom mina tre dagar på förskolan har jag även avslutat arbetsveckan med att agera lärarvikarie i årskurs 2 i två hela dagar. Ingen dans på rosor direkt, men jag överlevde och så gjorde även barnen. Jag hade dock värsta tänkbara utgångsläge då det dels började åska och regna när jag skulle gå en promenad med eleverna för att inspektera vägskyltar, så det var bara att gå in igen. Sen var det tydligen brandövning under en annan lektion, vilket varken jag eller eleverna visste om. Så kontentan av detta blev att jag på måndag måste förklara för ordinarie lärare varför vi inte hunnit med allt som skulle ha gjorts. Känner mig lite dålig faktiskt, men samtidigt var det inte riktigt mitt fel. Det gjorde mig i varje fall tillräckligt uppstressad för att jag igår skulle behöva åka hem tidigare från fritids på grund av magsmärtor. Jag har haft magkatarr från och till sedan jag var 16 år men detta var något helt i hästväg. Hela tågresan hem satt jag bara och koncentrerade mig på att inte svimma av smärta och att inte kräkas på någon. Att stå upprätt var näst intill omöjligt.
Idag känns det dock bättre och det blir en lugn helg. På eftermiddagen funderar jag på att åka upp på stan. Det är en gruvdemonstration på Sergels och Lovisa Negga ska spela. Har alltid velat se henne live så nu när det är gratis borde jag ju passa på. Ska även försöka städa lite då jag får finbesök på fredag. Min allra käraste syster kommer förbi och vill låna sängen en natt. Självklart får hon det!
Jag har jobbat på förskolan i veckan. Måndag-onsdag var jag där från 8.30-13.30. Eftermiddagarna spenderade jag som vanligt på fritids. Det blev väldigt långa dagar och jag tror tyvärr att jag måste lära mig att säga nej. Inte så mycket för nej-sägandets skull utan för att jag inte mår bra och gör inte ett bra jobb när jag är utarbetad och jobbar över 8 timmar om dagen. Problemet är att det är så fantastiskt roligt! Att vara på förskolan är bland det bästa jag vet. Jag har nog aldrig känt mig så omtyckt som när jag är där. Barnen sliter och drar i mig från alla håll för att få leka med just mig, och personalen är alltid glad och trevlig.
Det är inget fel på skolans personal, de är också glada och trevliga för det mesta, men det märks att det är lite mer tungarbetat. Jag får ofta känslan att de är lite trötta och skulle behöva en energiboost, men vart ska man få den ifrån? Inte ens solen verkar hjälpa.
Förutom mina tre dagar på förskolan har jag även avslutat arbetsveckan med att agera lärarvikarie i årskurs 2 i två hela dagar. Ingen dans på rosor direkt, men jag överlevde och så gjorde även barnen. Jag hade dock värsta tänkbara utgångsläge då det dels började åska och regna när jag skulle gå en promenad med eleverna för att inspektera vägskyltar, så det var bara att gå in igen. Sen var det tydligen brandövning under en annan lektion, vilket varken jag eller eleverna visste om. Så kontentan av detta blev att jag på måndag måste förklara för ordinarie lärare varför vi inte hunnit med allt som skulle ha gjorts. Känner mig lite dålig faktiskt, men samtidigt var det inte riktigt mitt fel. Det gjorde mig i varje fall tillräckligt uppstressad för att jag igår skulle behöva åka hem tidigare från fritids på grund av magsmärtor. Jag har haft magkatarr från och till sedan jag var 16 år men detta var något helt i hästväg. Hela tågresan hem satt jag bara och koncentrerade mig på att inte svimma av smärta och att inte kräkas på någon. Att stå upprätt var näst intill omöjligt.
Idag känns det dock bättre och det blir en lugn helg. På eftermiddagen funderar jag på att åka upp på stan. Det är en gruvdemonstration på Sergels och Lovisa Negga ska spela. Har alltid velat se henne live så nu när det är gratis borde jag ju passa på. Ska även försöka städa lite då jag får finbesök på fredag. Min allra käraste syster kommer förbi och vill låna sängen en natt. Självklart får hon det!