Singelstaden #1

Ändå går jag ensam i solen...

 
Kände doften av nytjärat trä när jag passerade båtarna och samtidigt skränade måsarna om att det nu äntligen är vår. Solen värmde min kind och vinden kändes frisk. Det enda som fattades var någon att dela stunden med. Men jag börjar bli rejält van vid ensamheten nu... Den stör inte så mycket längre..

Kommentarer:

1 Håkan:

skriven

Du får sträcka ut handen och se om nån tar den, det kan finnas nån närmare an du tror :-)

Svar: Ja man vet aldrig, men jag är nog för rädd.. Blivit bränd för många gånger...
Anni

Kommentera här: