Tiggeri- ett evigt dilemma..
Den senaste tiden har jag läst flertalet artiklar om tiggare på stockholms gator och i kollektivtrafiken. Jag stöter på dem varje dag. Antingen spelar de dragspel, gitarr eller något annat instrument inne i tunnelbanetågen eller så lägger de lappar på sätena bredvid där man sitter. På lapparna står oftast något om ett barn som är sjukt i hemlandet. Många tiggare sitter också ute på gatorna, ofta i en sovsäck med en burk och en handskriven skylt. Sedan i somras har även en "spökliga" härjat. Människor i vita kläder med vitmålade ansikten som går runt och tigger på Drottninggatan och i Gamla stan. Polisen har gått ut och varnat för att detta är en stöldliga.
Ämnet tiggeri i Sverige är väldigt laddat. Många människor, så även politiker, vill förbjuda tiggeriet. Andra vill att vi ska hjälpa tiggarna med bostäder och sjukvård.
Vad tycker då jag?
Jag tror inte att förbud mot tiggeri är någon lösning.
Knark är förbjudet! ändå är behandlingshemmen fulla av missbrukare. Jag tror att ett förbud endast är att flytta på problemet. Antingen flyr tiggarna till andra länder eller så kommer de på nya, mindre synliga strategier. Dessutom tänker jag på de människor som faktiskt genuint behöver hjälp. De människor som på ett eller annat sätt halkat snett i livet och förlorat all sin värdighet. De behöver få tigga för att klara sig så länge samhället inte erbjuder dem den hjälp de behöver. Dock ser jag ständigt dessa organiserade tiggare och tror att det är dessa som förstör stadsbilden och min lugna morgonstund påväg till jobbet. Jag kan inte säga med 100% säkerhet att så är fallet men jag känner att jag har sett tillräckligt och läst tillräckligt för att ha den uppfattningen. Tidigare bodde jag på den gröna linjen vilken är ganska känd här för sina tiggerier. Just i Högdalen där jag bodde finns "högkvarteret" för de rumänska tiggarna. Vad jag förstått så är det som en kåkstad i miniatyr någonstans i utkanten av området. Jag har inte sett det själv men läst om det i media. Jag såg dock dagligen dessa tiggare på tunnelbanan. Dagarna i ända gick de fram och tillbaka inne i tågen eller satt någonstans med en skylt. När skymningen föll samlade de ihop sig och tog tåget hem igen till Högis. Oftast samma tåg som jag åkte med efter jobbet. Jag fick känslan av att det var ganska organiserat. Denna känsla förstärktes ytterligare när jag fick se en av dem, en ung kille som går väldigt illa med en krycka, springa över perrongen för att hinna med ett tåg. Hade hans handikapp varit genuint hade han aldrig kunnat springa på det sättet. Det gjorde mig arg och bestört. Arg för att jag så många gånger sett honom och tyckt synd om honom, men aldrig haft kontanter på mig för att ge. Vem har kontanter nu för tiden? Bestört blev jag för att jag tycker det är så hemskt att en människa ska behöva fejka ett handikapp för att få ihop pengar. Vart är världen på väg??
Knark är förbjudet! ändå är behandlingshemmen fulla av missbrukare. Jag tror att ett förbud endast är att flytta på problemet. Antingen flyr tiggarna till andra länder eller så kommer de på nya, mindre synliga strategier. Dessutom tänker jag på de människor som faktiskt genuint behöver hjälp. De människor som på ett eller annat sätt halkat snett i livet och förlorat all sin värdighet. De behöver få tigga för att klara sig så länge samhället inte erbjuder dem den hjälp de behöver. Dock ser jag ständigt dessa organiserade tiggare och tror att det är dessa som förstör stadsbilden och min lugna morgonstund påväg till jobbet. Jag kan inte säga med 100% säkerhet att så är fallet men jag känner att jag har sett tillräckligt och läst tillräckligt för att ha den uppfattningen. Tidigare bodde jag på den gröna linjen vilken är ganska känd här för sina tiggerier. Just i Högdalen där jag bodde finns "högkvarteret" för de rumänska tiggarna. Vad jag förstått så är det som en kåkstad i miniatyr någonstans i utkanten av området. Jag har inte sett det själv men läst om det i media. Jag såg dock dagligen dessa tiggare på tunnelbanan. Dagarna i ända gick de fram och tillbaka inne i tågen eller satt någonstans med en skylt. När skymningen föll samlade de ihop sig och tog tåget hem igen till Högis. Oftast samma tåg som jag åkte med efter jobbet. Jag fick känslan av att det var ganska organiserat. Denna känsla förstärktes ytterligare när jag fick se en av dem, en ung kille som går väldigt illa med en krycka, springa över perrongen för att hinna med ett tåg. Hade hans handikapp varit genuint hade han aldrig kunnat springa på det sättet. Det gjorde mig arg och bestört. Arg för att jag så många gånger sett honom och tyckt synd om honom, men aldrig haft kontanter på mig för att ge. Vem har kontanter nu för tiden? Bestört blev jag för att jag tycker det är så hemskt att en människa ska behöva fejka ett handikapp för att få ihop pengar. Vart är världen på väg??
Numera bor jag på den röda linjen vilken är väldigt mycket lugnare vad gäller tiggerier. Att gå på stan är dock fortfarande minst lika påfrestande för samvetet. Jag vill så gärna hjälpa men samtidigt vill jag inte stödja de organiserade ligorna som ofta sysslar med människohandel och utnyttjar människors missär.
Jag gick en kortis på stan i torsdags, det första jag ser på drottninggatan är den såkallade spökligan och jag höll lite hårdare i min väska. När jag var klar med mina ärenden och vände tillbaka mot T-banan såg jag en kvinna sitta ihopkrupen med två små hundar. Framför henne stod en klassisk kartongskylt med en uppmaning om att skänka pengar så att hon kunde köpa mat till sina hundar. Det gjorde så ont i mitt hjärta att se detta. Jag sträckte mig genast efter plånboken, men hejdade mig innan jag fått upp den ur väskan. Hur vet jag att denna kvinna inte utnyttjar dessa hundar för att få ihop pengar till knark, sprit eller något annat som definitivt inte gagnar de små liven? Detta kan jag såklart aldrig veta, men jag fick en känsla i magen av att något inte stämde. Jag har som regel att alltid skänka pengar om någon sitter med en hund. Men de gånger detta har hänt har personen med hunden alltid sett väldigt vanvårdad ut, sliten och i stort behov av hjälp. Det har för mig känts som en självklarhet att det varit en person i nöd. Den här gången var situationen annorlunda. Hundarna var två Chihuahuor med kläder på sig. Kvinnan såg hel, ren och ganska välvårdad ut.
Jag åkte hem utan att ha skänkt några pengar!
För egen del känner jag ett behov av att göra något. Jag vill hjälpa de som verkligen behöver min hjälp, men hur gör man när man inte kan lita på de som ber om hjälpen?
Jag har börjat tänka såhär:
Det finns flera organisationer, kyrkor och dylikt som ständigt jobbar för att hjälpa utsatta människor. Klara kyrka är bara ett exempel. Jag vet att om jag skänker pengar, kläder eller mat så hamnar det hos dem som allra mest behöver det eftersom jag sett deras arbete med egna ögon. Detta gäller även för Hillsong church som jag brukar gå till. De samlade nyligen in vinterjackor till behövande och gick sedan runt en kväll och delade ut dem. På söndag har de en insamling med mössor, vantar, sockor och skor. De samlar även in julklappar till behövande familjer som sedan distribueras ut. Det finns inga mellanhänder, ingen som sitter på ett kontor och roffar åt sig. Det är äkta hjälp och äkta kärlek från människor med ett gott hjärta.
Detta tror jag är lösningen!!
Om vi alla slutar skänka pengar direkt till tiggarna och istället hjälper till genom organisationer och församlingar tror jag att det organiserade tiggeriet försvinner. Eftersom de som enbart kommer hit till Sverige för att tigga är intresserade av pengar och inget annat kommer de inte ha något att hämta här. Visst kan de få raggsockor och en varm jacka men de kommer inte komma längre än så.
Verkar jag lite hård nu kanske?
Även de som kommer hit enbart för att tigga behöver ju faktiskt hjälp! De flesta är, enligt media, analfabeter och utstötta i sitt eget hemland. Klart vi måste hjälpa även dem!!
I och med att Rumänien och Bulgarien gick med i EU öppnades vägen för dessa utsatta människor att fritt resa till exempelvis Sverige för att tigga i 3 månader och sedan resa hem igen. Det är säkert en frihet för dem eftersom framförallt romerna är så avskydda i dessa länder.
Jag tycker dock att det var fel att låta dem bli EU-medlemmar när deras samhälle ser ut som det gör. Jag tycker att det skulle ha ställts krav på dessa länder att de ska behandla alla sina medborgare lika oavsett ursprung. Idag får inte romer gå i vanlig skola eller ta del av den vanliga sjukvården. Det finns speciella sjukhus och skolor med sämre standard, bara för dem. EU borde ha krävt en ändring på detta och ställt på dem rejält.
Nu är det försent. De är medlemmar i EU. Men det betyder inte att inte EU kan göra något. Det krävs dock att politikerna inser problemet. Så om vi börjar med våra egna politiker som sitter i EU-parlamentet och ställer på dem kanske vi kan få fler länder med oss.
Jag önskar verkligen att vi kunde låta alla romer komma hit och bara ge dem den hjälp de behöver, men samtidigt tror inte jag på att det är någon lösning. Vi måste ändra människors syn på detta folkslag i grunden och det gör vi inte genom att isolera dem här i Sverige.
Jag gick en kortis på stan i torsdags, det första jag ser på drottninggatan är den såkallade spökligan och jag höll lite hårdare i min väska. När jag var klar med mina ärenden och vände tillbaka mot T-banan såg jag en kvinna sitta ihopkrupen med två små hundar. Framför henne stod en klassisk kartongskylt med en uppmaning om att skänka pengar så att hon kunde köpa mat till sina hundar. Det gjorde så ont i mitt hjärta att se detta. Jag sträckte mig genast efter plånboken, men hejdade mig innan jag fått upp den ur väskan. Hur vet jag att denna kvinna inte utnyttjar dessa hundar för att få ihop pengar till knark, sprit eller något annat som definitivt inte gagnar de små liven? Detta kan jag såklart aldrig veta, men jag fick en känsla i magen av att något inte stämde. Jag har som regel att alltid skänka pengar om någon sitter med en hund. Men de gånger detta har hänt har personen med hunden alltid sett väldigt vanvårdad ut, sliten och i stort behov av hjälp. Det har för mig känts som en självklarhet att det varit en person i nöd. Den här gången var situationen annorlunda. Hundarna var två Chihuahuor med kläder på sig. Kvinnan såg hel, ren och ganska välvårdad ut.
Jag åkte hem utan att ha skänkt några pengar!
För egen del känner jag ett behov av att göra något. Jag vill hjälpa de som verkligen behöver min hjälp, men hur gör man när man inte kan lita på de som ber om hjälpen?
Jag har börjat tänka såhär:
Det finns flera organisationer, kyrkor och dylikt som ständigt jobbar för att hjälpa utsatta människor. Klara kyrka är bara ett exempel. Jag vet att om jag skänker pengar, kläder eller mat så hamnar det hos dem som allra mest behöver det eftersom jag sett deras arbete med egna ögon. Detta gäller även för Hillsong church som jag brukar gå till. De samlade nyligen in vinterjackor till behövande och gick sedan runt en kväll och delade ut dem. På söndag har de en insamling med mössor, vantar, sockor och skor. De samlar även in julklappar till behövande familjer som sedan distribueras ut. Det finns inga mellanhänder, ingen som sitter på ett kontor och roffar åt sig. Det är äkta hjälp och äkta kärlek från människor med ett gott hjärta.
Detta tror jag är lösningen!!
Om vi alla slutar skänka pengar direkt till tiggarna och istället hjälper till genom organisationer och församlingar tror jag att det organiserade tiggeriet försvinner. Eftersom de som enbart kommer hit till Sverige för att tigga är intresserade av pengar och inget annat kommer de inte ha något att hämta här. Visst kan de få raggsockor och en varm jacka men de kommer inte komma längre än så.
Verkar jag lite hård nu kanske?
Även de som kommer hit enbart för att tigga behöver ju faktiskt hjälp! De flesta är, enligt media, analfabeter och utstötta i sitt eget hemland. Klart vi måste hjälpa även dem!!
I och med att Rumänien och Bulgarien gick med i EU öppnades vägen för dessa utsatta människor att fritt resa till exempelvis Sverige för att tigga i 3 månader och sedan resa hem igen. Det är säkert en frihet för dem eftersom framförallt romerna är så avskydda i dessa länder.
Jag tycker dock att det var fel att låta dem bli EU-medlemmar när deras samhälle ser ut som det gör. Jag tycker att det skulle ha ställts krav på dessa länder att de ska behandla alla sina medborgare lika oavsett ursprung. Idag får inte romer gå i vanlig skola eller ta del av den vanliga sjukvården. Det finns speciella sjukhus och skolor med sämre standard, bara för dem. EU borde ha krävt en ändring på detta och ställt på dem rejält.
Nu är det försent. De är medlemmar i EU. Men det betyder inte att inte EU kan göra något. Det krävs dock att politikerna inser problemet. Så om vi börjar med våra egna politiker som sitter i EU-parlamentet och ställer på dem kanske vi kan få fler länder med oss.
Jag önskar verkligen att vi kunde låta alla romer komma hit och bara ge dem den hjälp de behöver, men samtidigt tror inte jag på att det är någon lösning. Vi måste ändra människors syn på detta folkslag i grunden och det gör vi inte genom att isolera dem här i Sverige.
Jisses vilket långt inlägg det blev. Det var inte meningen men det är ett ämne som ständigt är närvarande i min vardag och jag vill så gärna göra något.
Jag funderar just nu på om man inte kan organisera något litet på egen hand. Kanske en smörgåsutdelning med en liten god jul-hälsning till. Någon som vill vara med??
Jag funderar just nu på om man inte kan organisera något litet på egen hand. Kanske en smörgåsutdelning med en liten god jul-hälsning till. Någon som vill vara med??
