En såndär dag...

Vaknade upp 05.28 och förbannade mig själv för att jag snuvats på 2 minuter sömn. Klev sedan upp och sträckte ut min kropp med händerna rakt upp mot taket. Det är då det händer! Känslan var ungefär som om någon plötsligt satt en kniv mellan två kotor i nacken. Som tur var så var detta inte fallet utan jag hade, för vilken gång i ordningen vet jag inte, drabbats av nackspärr. Detta är ett ganska vanligt förekommande fenomen i mitt liv, dock var detta den lite ovanliga formen då nackspärren sätter sig på mitten av nacken och det gör ont bara att hålla uppe huvudet. Så jag har stirrat på mina egna fötter hela dagen, svurit tyst för mig själv, och bitit ihop. Det är inte så mycket som kan stoppa mig från att åka till jobbet. Sömnbrist är nog den främsta anledningen och då mest för att jag anser att jag blir en fara för barnen då jag blir ouppmärksam och okoncentrerad. Så var ju inte fallet idag så därför jobbade jag på som vanligt.
Ett av barnen tittade konstigt på mig och frågade om jag var lite huk(sjuk).
"Jo, det kan man nog säga".


Kommentera här: