RLS-ett nattligt maraton...
Föreställ dig att hela din överkropp är så trött att det känns som att du ska falla in i koma. Huvudet snurrar av sömnbrist och din högsta önskan just där och då är att få sova. Tänk dig sen att dina ben samtidigt är ute och springer ett ofrivilligt maraton. Det är RLS- Restless legs syndrom.
Jag började få känningar av RLS när jag var 22-23 år. Det var inte så farligt då, men fick lite svårare att somna på kvällarna. Idag kan jag ibland ligga vaken en hel natt på grund av mina ben. Jag kan vara så trött att jag gråter i ren desperation, men vad hjälper det. Mina ben vill ändå springa maraton hela natten.
Att beskriva RLS är ganska svårt. Jag skulle nog inte beskriva det riktigt som myrkrypningar för jag tycker det känns kraftigare, men jag antar att det är individuellt. Det känns mer som maskar som kryper under huden och rycker och sliter i mina muskler. Det enda som hjälper är att röra på benen. När jag har lättare skov räcker det med att jag ligger och vaggar lite lätt i sängen. Ja, jag vet att jag ser ut som en förrymd psykpatient men what the heck? det funkar. Vid värre skov finns det nästan inget som hjälper. Det är för mig helt omöjligt att ligga still med benen. Det känns som att de ska krypa iväg av sig själva och känslan är så obehaglig att jag ibland vill skrika i ren panik. Vid såna tillfällen kan jag inte ligga kvar i sängen. Otaliga gånger har jag fått kliva upp och sysselsätta mig med något, städa, sortera tvätt eller annat där jag kan röra mig utan att väcka öviga i huset.
Finns ingen hjälp att få?
Jo självklart. Idag har forskningen kommit ganska långt vad gäller RLS. Det finns otaliga mediciner att testa, dock är de flesta antidepressiva mediciner med dopaminhöjare och eftersom jag är känslig för såna mediciner( får lättare maniska skov) vågar jag inte testa dessa. Jag har dock provat den enklaste metoden, att tillföra mer järn. Detta funkade ganska bra men min mage sa bestämt ifrån så jag fick helt enkelt sluta med järntillskott.
I dagsläget har jag ingen hjälp alls utan försöker överleva ändå.
Hösten är alltid värst...
Tidigare höstar har jag haft såna problem att jag inte sovit mer än 2-3 timmar per natt i veckor. Denna höst har varit något mildare, men jag känner nu att det börjar förvärras. Har svårt att sitta still längre stunder även på dagen och har svårare att somna på kvällarna. Vaknar ofta nångång mellan 3-4 på morgonen och har svårt att somna om.
Många tar RLS ganska lättvindigt!
Till er vill jag säga: Prova en natt i min säng så ska du få se hur det känns att springa nattliga maraton i pyjamas VARJE natt. Jag hoppas att jag med dett inlägg får lite mer förståelse för mina knepiga sovvanor och min fula ovana att alltid röra på benen när jag sitter still.
Tack för mig!!
Jag började få känningar av RLS när jag var 22-23 år. Det var inte så farligt då, men fick lite svårare att somna på kvällarna. Idag kan jag ibland ligga vaken en hel natt på grund av mina ben. Jag kan vara så trött att jag gråter i ren desperation, men vad hjälper det. Mina ben vill ändå springa maraton hela natten.
Att beskriva RLS är ganska svårt. Jag skulle nog inte beskriva det riktigt som myrkrypningar för jag tycker det känns kraftigare, men jag antar att det är individuellt. Det känns mer som maskar som kryper under huden och rycker och sliter i mina muskler. Det enda som hjälper är att röra på benen. När jag har lättare skov räcker det med att jag ligger och vaggar lite lätt i sängen. Ja, jag vet att jag ser ut som en förrymd psykpatient men what the heck? det funkar. Vid värre skov finns det nästan inget som hjälper. Det är för mig helt omöjligt att ligga still med benen. Det känns som att de ska krypa iväg av sig själva och känslan är så obehaglig att jag ibland vill skrika i ren panik. Vid såna tillfällen kan jag inte ligga kvar i sängen. Otaliga gånger har jag fått kliva upp och sysselsätta mig med något, städa, sortera tvätt eller annat där jag kan röra mig utan att väcka öviga i huset.
Finns ingen hjälp att få?
Jo självklart. Idag har forskningen kommit ganska långt vad gäller RLS. Det finns otaliga mediciner att testa, dock är de flesta antidepressiva mediciner med dopaminhöjare och eftersom jag är känslig för såna mediciner( får lättare maniska skov) vågar jag inte testa dessa. Jag har dock provat den enklaste metoden, att tillföra mer järn. Detta funkade ganska bra men min mage sa bestämt ifrån så jag fick helt enkelt sluta med järntillskott.
I dagsläget har jag ingen hjälp alls utan försöker överleva ändå.
Hösten är alltid värst...
Tidigare höstar har jag haft såna problem att jag inte sovit mer än 2-3 timmar per natt i veckor. Denna höst har varit något mildare, men jag känner nu att det börjar förvärras. Har svårt att sitta still längre stunder även på dagen och har svårare att somna på kvällarna. Vaknar ofta nångång mellan 3-4 på morgonen och har svårt att somna om.
Många tar RLS ganska lättvindigt!
Till er vill jag säga: Prova en natt i min säng så ska du få se hur det känns att springa nattliga maraton i pyjamas VARJE natt. Jag hoppas att jag med dett inlägg får lite mer förståelse för mina knepiga sovvanor och min fula ovana att alltid röra på benen när jag sitter still.
Tack för mig!!