Skriva kan jag, men sen då?
Jag är inne i ett "flow". Tangenterna glöder och idéerna sprutar. Det känns så skönt!
Istället för att fira Sveriges nationaldag igår satt jag inne och skrev hela dagen. Inte för att jag hade tänkt fira ändå eller ens hade någon att umgås med...
Det var länge sedan jag kände sådan skrivarlust och nu är jag rädd att den ska ta slut. Hur bibhåller man den när det är så mycket annat som borde göras?
Sen finns det ju ett litet problem, dyslexin. Jag kan skriva!! Jag skriver till och med ganska bra. Jag har en tendens att hela tiden hoppa över vokaler och skriva ihop orden, jag skriver början och slutet på ett ord men glömmer ofta mitten. Men datorn rättar mig ganska bra så skrivandet funkar. Problemet kommer när jag ska läsa det jag själv skrivit. Det är sså jobbigt. Jag saknar min talsyntes! Igår skulle jag läsa igenom en 12 sidor lång novell för att hitta eventuella fel och bara det tog halva dagen. HAde jag haft talsyntesen och kunnat lyssna på texten istället hade det gått väldans mycket fortare. Men men... Kan inte göra så mycket just nu. Jag väntar på att få tid hos logopeden och förhoppningsvis får jag mina hjälpprogram. Tills dess får jag kämpa ändå. Jag vill inte lösa bort den här lusten jag har till att skriva just nu bara för att det känns för jobbigt. Det enda problemet är ju att jag har en del måsten som jag faktiskt inte kan ignorera. Som att jag exempelvis måste åka in till stan och köpa en klänning till bröllopet jag ska på snart! Jag tänkte också besöka Stockholm Outdoor-mässan som är nu i helgen för att gå på Stockholms Ornitologiska förenings fågelskådning i stadsmiljö. Jag vet, det är nördigt!
Jag ska även fika med en människa jag snackat lite med på en dejtingsajt. Inte för att jag är ett dugg intresserad av honom, men han är trevlig och har humor. Så han får duga som kaffesällskap en stund =)
Det är Pingst den här helgen också vilket får mig att tänka på mitt dop som var för 5 år sedan. En av de vackraste dagarna i mitt liv.
Istället för att fira Sveriges nationaldag igår satt jag inne och skrev hela dagen. Inte för att jag hade tänkt fira ändå eller ens hade någon att umgås med...
Det var länge sedan jag kände sådan skrivarlust och nu är jag rädd att den ska ta slut. Hur bibhåller man den när det är så mycket annat som borde göras?
Sen finns det ju ett litet problem, dyslexin. Jag kan skriva!! Jag skriver till och med ganska bra. Jag har en tendens att hela tiden hoppa över vokaler och skriva ihop orden, jag skriver början och slutet på ett ord men glömmer ofta mitten. Men datorn rättar mig ganska bra så skrivandet funkar. Problemet kommer när jag ska läsa det jag själv skrivit. Det är sså jobbigt. Jag saknar min talsyntes! Igår skulle jag läsa igenom en 12 sidor lång novell för att hitta eventuella fel och bara det tog halva dagen. HAde jag haft talsyntesen och kunnat lyssna på texten istället hade det gått väldans mycket fortare. Men men... Kan inte göra så mycket just nu. Jag väntar på att få tid hos logopeden och förhoppningsvis får jag mina hjälpprogram. Tills dess får jag kämpa ändå. Jag vill inte lösa bort den här lusten jag har till att skriva just nu bara för att det känns för jobbigt. Det enda problemet är ju att jag har en del måsten som jag faktiskt inte kan ignorera. Som att jag exempelvis måste åka in till stan och köpa en klänning till bröllopet jag ska på snart! Jag tänkte också besöka Stockholm Outdoor-mässan som är nu i helgen för att gå på Stockholms Ornitologiska förenings fågelskådning i stadsmiljö. Jag vet, det är nördigt!
Jag ska även fika med en människa jag snackat lite med på en dejtingsajt. Inte för att jag är ett dugg intresserad av honom, men han är trevlig och har humor. Så han får duga som kaffesällskap en stund =)
Det är Pingst den här helgen också vilket får mig att tänka på mitt dop som var för 5 år sedan. En av de vackraste dagarna i mitt liv.
Ja, det har visst hänt lite sedan dess...
Vad som inte syns på bilderna är den otroliga folksamling som var runtomkring och som delade denna stund med mig. Jag har varken upplevt det före eller efter denna dag att så många samlas för min skull och tvivlar på att jag kommer att få uppleva det igen.
Jag önskar verkligen att jag kunde ställa till med ett stort kalas, en riktig brakfest med både släkt och vänner nu när jag fyller 30 om en månad. Men att fylla mitt i semestern innebär att oftast har inte ens mina närmaste möjlighet att närvara och nu när jag bor så långt bort blir det ännu svårare. Varken när jag fyllde 20 eller 25 hade jag några stora kalas. Inte ens mina syskon har närvarat alltid. Men den dagen då jag döpte mig var alla som betyder något samlade och den dagen får jag minnas istället när det känns lite tungt inför kommande födelsedag.
Vad som inte syns på bilderna är den otroliga folksamling som var runtomkring och som delade denna stund med mig. Jag har varken upplevt det före eller efter denna dag att så många samlas för min skull och tvivlar på att jag kommer att få uppleva det igen.
Jag önskar verkligen att jag kunde ställa till med ett stort kalas, en riktig brakfest med både släkt och vänner nu när jag fyller 30 om en månad. Men att fylla mitt i semestern innebär att oftast har inte ens mina närmaste möjlighet att närvara och nu när jag bor så långt bort blir det ännu svårare. Varken när jag fyllde 20 eller 25 hade jag några stora kalas. Inte ens mina syskon har närvarat alltid. Men den dagen då jag döpte mig var alla som betyder något samlade och den dagen får jag minnas istället när det känns lite tungt inför kommande födelsedag.