Annis nya liv

Okej, jag vet att jag aldrig kommer att bli någon maratonlöpare, men ändå.. När jag står där och hör jublet, känner svettlukten och ser alla bara muskler som kämpar, då vill jag också springa!
Det längsta jag någonsin sprungit är 7,5 km. Det var nog sisådär 3 år sedan, när jag var som mest vältränad, innan jag flyttade till Stockholm och hälsan gick utför. Så idag kanske jag orkar springa 2 km utan att avlida. Väldigt långt från de 4 milen man behöver behärska för att bli en maratonlöpare.
Kan väl i varje fall stoltsera med att jag börjat cykla till jobbet varje dag så jag är väl en liten bit påväg. 8 km enkel väg till jobbet, majoritet grus och mycket uppför. Det är ett ganska tufft träningspass även om jag nu efter en månad känner att det börjar lätta. Så på hemvägen brukar jag ta en omväg för att få det lite tuffare. Mitt mål är, och har alltid varit, att orka springa en mil och att springa ett lopp, typ tjejmilen. Det står till och med på min Bucketlist så nångång ska jag göra det. Jag ska bara bli av med mina överflödiga kilon först så det blir lite lättare.
Har i övrigt haft en fantastisk dag med mor, syster och världens sötaste systerdotter. Dessutom är jag riktigt stolt över min svåger som klarade av att springa maran på under 3 timmar. Min nya idol tror jag bestämt!!