Hemma i tryggheten

Åkte hem till Kumla igår, till mina föräldrar. Det känns skönt att få komma bort från allt, alla minnen.
Samtidigt var X den som senast sov i mamma och pappas gästsäng när vi var och hälsade på i juli. Det känns som att jag är så nära honom och ändå är han borta, för alltid.

Idag ska min syster gifta sig och jag ska sjunga på vigseln. Inte det lättaste när jag bara vill bryta ihop och gråta, men jag vill göra detta. Jag måste göra det för min egen skull, för att visa mig själv att jag klarar det. Vill också göra det för min systers skull, för att visa hur mycket hon betyder för mig. Jag är ganska dålig på att visa sånt. Det är nog den största anledningen till att jag nu är ensam...


Jag var så säker på att X var den rätta... Kan det verkligen finnas en till där ute? 

Kommentera här: