Sveriges nationalfågel

Igår utsågs Sveriges nationalfågel. Som jag väntat på resultatet.. Älskar fåglar!
Jag hade röstat på skatan i varje delomgång men det blev slutligen koltrasten som tog hem segern. Helt klart en värdig vinnare! 
Problemet är att jag hela tiden vill lyfta luren och ringa X för att berätta. Han vet hur mycket det betyder för mig. Men jag kan inte... Önskar han hörde av sig för att fråga vad jag tycker om vinnaren, men jag har ju sagt åt honom att jag aldrig mer vill ha med honom att göra. Så det kommer liksom inte hända och troligtvis bryr han sig inte ens längre. Varför skulle han? Han vill ju inte vara med mig! Han har valt bort mig... 

Koltrasten får mig att tänka på milleniepsalmens sista vers som är en av mina absoluta favoritpsalmer:

Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare. Bli kvar hos mig. Det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast 
som sjunger timman innan gryningen.



Kommentera här: